”Man kanske kan ta det här, och göra så här – eller så här…”

NIC_10_Foto_Apokalyps_s36

NIC träffar två industridesigners som hittade varandra och energin till att skapa utifrån det förbrukade.

Längst ute på en kaj i en del av Malmös stora hamnområde har Apokalyps Labotek flyttat in, och hittat en plats för experimenterande och möten med samarbetspartners. Egna projekt blandas med uppdrag för kommuner, högskolor och företag. Hur växer deras idéer fram och vilka projekt vill de göra imorgon? Och vad är det här för ställe vi befinner oss på?

Petra Lilja: – Det här har varit lagerlokal för salt. Vi har tidigare hyrt in oss i två gamla fabriker och det är den här typen av lokaler vi behöver. Samtidigt sökte vi nu något med hyfsad standard och värme!
Jenny Nordberg: – Det är svårt att hitta en hyresvärd som förstår vårt perspektiv. Vi vill inte ha en ljus och fräsch lokal med plastgolv, nedsänkt tak och kabelrännor på väggen. Det blev lättare när vi sa att vi sökte efter en ”ofräsch lokal”, och till slut hittade vi hit.

Vilka är era planer just idag?

Jenny Nordberg: – Vi har lagt in en förmiddag med egentid i schemat för att skapa utrymme för de egna projekten. Vi behöver i första hand göra en del administration. Innan lunch ska vi till banken och skriva på papper för en ny ekonomisk förening. Och efter lunch ska vi till White arkitekter, vi hjälper dem att rita på ett nytt badhus som ska byggas i Hyllie i Malmö.
Petra Lilja: – Jag har lagt in ett uppdrag till, vi ska fixa lite kemi, en Professor Balthazar-installation till en klubb. Det ska bubbla och ryka och sådär. Vi två inledde vårt samarbete med att göra en nattklubb, och det är roligt att skapa effekter.

Vad ledde er till att arbeta med design på det sätt som ni gör nu?

Jenny Nordberg: – För mig började det när jag skulle avsluta min utbildning till industridesigner. Som designer hamnar man ofta på ett stort företag med designavdelning, det kändes inte som ett alternativ. Jag körde frilans istället och gjorde egna projekt, ofta mer konstnärliga och ifrågasättande. Jag har nog alltid haft ett starkt driv för rättvisa, men engagemanget kring konsumtion och produktion som vi nu jobbar med växte fram mot slutet av min utbildning.
Petra Lilja: – Jag startade min första miljögrupp när jag gick i sjuan och var 13 år, sedan fortsatte jag att engagera mig i miljöfrågor. Jag hade också ett starkt konstärligt intresse. Designyrket blev ett sätt att få utlopp för det kreativa. Men vad vill man som designer bidra med – ännu en stol? Jag var ganska kluven under utbildningen, men kom ut och startade eget. Jag fick uppdrag som mest bestod i att färglägga och dekorera. Det gick ett tag, men sedan kände jag att det här inte är jag. Så träffades vi och började jobba ihop. Vi skapade Apokalyps Labotek med ett manifest och en värdegrund, och formulerade det vi var intresserade av att göra.
Jenny Nordberg: – Om vi skulle göra det vi själva var intresserade av fick vi bli våra egna arbetsgivare, och så är det även till stor del idag.
Petra Lilja: – Vi jobbar mycket med kommuner och uppdrag kopplade till arkitektur, stadsplanering och utbildning. Även från konstvärlden får vi förfrågningar och medverkar i projekt. Men när det gäller produktdesign är det få uppdrag.

Jenny Nordberg: – Vi vänder inte ryggen till designvärlden, vi vill verka i den och röra om. Vi gör den obligatoriska stolen, bordet och ljusstaken, men på vårt sätt. Ibland kallas vi entreprenörer, ibland innovatörer, designers eller uppfinnare. För mig räcker det att säga vad jag är utbildad till, jag är industridesigner.

Hur ser er arbetsprocess ut?

Jenny Nordberg: – Vi är engagerade och doers båda två, men vi är inte så organiserade. Vi samlar på det som är intressant, spännande eller upprörande. Ett exempel är havet som vi jobbar med nu. Vi har träffat många som är experter, som har tankar, men de kanske inte har tänkt vidare kring vad man kan göra. Där kommer vi in och ser på problemen som ett utgångsläge. Sedan gör vi massa research och kopplar ihop kunskaper.
Petra Lilja: – Vi utgår ifrån vårt nätverk och ser möjligheter till samarbeten. Nästa steg är hur man kan formge något som kan bära meddelandet man vill förmedla. Det handlar också om att hitta finansiering för samarbeten och projekt.
Jenny Nordberg: – Vi vill göra saker. I många projekt har vi gått in med egna pengar för att få det att hända istället för att plocka ut lön. Idag har vi blivit bättre på att hitta samarbeten så att någon faktiskt finansierar det vi gör.

Foto: Jenny Ljunggren

– Vi är doers båda två, men vi är inte så organiserade. Vi samlar på det som är intressant, spännande eller upprörande, säger Petra Lilja som tillsammans med Jenny Nordberg är Apokalyps Labotek.

I det ni skapar, vad ser ni som viktigt?

Petra Lilja: – Många projekt har varit lustfyllda, det är viktigt att ha kul i det man gör. Miljöengagemanget jag hade när jag var yngre var som att banka huvudet i väggen. För mig är det viktigt att göra det på ett annat sätt. Tvålen var ett bra projekt eftersom vi visade så tydligt vad vi står för. Många pratar, men vi vill prata och visa!
Jenny Nordberg: – Det som har varit viktigt är fokuset på förståelsen för hur allt hänger ihop, var kommer produkten ifrån? Vi har idag kommit så långt ifrån hur saker uppstår.

Vilka personer eller sammanhang är viktiga för er?

Foto: Johan & Daniel fotografer / Apokalyps

The Soap – tvålen på använd frityrolja från Malmös falafelkök satte Apokalyps på kartan.

Jenny Nordberg: – Många personer har varit viktiga; vid ett tillfälle hade vi sju olika mentorer på en gång. Vi har jobbat med att ha en mentor/ expert per område, beroende på projektet vi jobbar med.
– Vi har också prövat att ta hjälp av de stödstrukturer som stöttar nya företag och innovationer, till exempel Almi och tidigare Nutek. Men den hjälp vi har behövt har vi fått genom privata kontakter.
– På ett möte hos Almi träffade vi först en rådgivare, men kände att han inte förstod vad vi pratade om. Då gick vi vidare till chefen, som förklarade för oss vilken typ av projekt de finansierade. Exemplet han lyfte fram handlade om en man, i övre medelåldern, som hade kommit på ett lite annorlunda sätt att lägga asfalt. Asfalt, är det framtiden? Vi kom dit med ett projekt som handlar om återvinning, där kommuner och företag kan tjäna pengar ju mer de återvinner. Vi hade till och med en kund klar, men ändå var de inte intresserade!
Petra Lilja: – Vi har också blivit engagerade i att diskutera innovationsklimatet i Sverige. Det vi ser är att mycket pengar försvinner i administration och de som jobbar med stöd vet inte vad de ska satsa på. De lägger hellre pengarna på asfalt än på något osäkert.
Jenny Nordberg: – Ett annat exempel när vi pratar om stödstrukturer är ramarna för att söka stöd från innovationsmyndigheten Vinnova. Som ekonomisk förening har vi inte rätt bolagsform. Är inte det old-fashioned? Vi skaffade ett aktiebolag enbart för att kunna söka stöd.

Vad händer härnäst?

Jenny Nordberg: – I februari lanserar vi en helt ny grej i samarbete med en tredje person, Mines above ground. Varför bryta ur marken när vi har så mycket redan? Avfall är idag pengar, och om vi kan skapa system kring det kan vi få fler att se värdet av avfall.
Petra Lilja: – Vi har också en massa idéer om olika material kopplat till havet, och kommer göra materialexperiment nu under slutet av året. Målet är att vi ska ställa ut de här experimenten på många håll i världen under nästa år.
Jenny Nordberg: – Det är bra att vi får utställningsförfrågningar för det innebär även att vi får deadlines att förhålla oss till. Det är en hjälp att ha ansvar inför någon annan.
– Vi ska bygga ett imperium och bli de nya industrialisterna. Det säger vi med en nypa salt och lite humor, men det ligger ett allvar i det. Vi vill visa att man kan jobba på ett annat sätt, och bygga ett imperium av ett annat slag.

Vad är viktigt att ha med sig om man har en idé och vill sätta igång?

Jenny Nordberg: – Det är bra att lyssna på andra, att fråga runt mycket. Kanske inte ta till sig alla tankar men vara noga med att värdera kritik. Vem är det som säger det här och vad har den för bakgrund? Vi har mött mycket motstånd, men också mycket pepp från de som förstår vad vi gör. Man får vara kritisk till kritiken.

Petra Lilja: – Sedan måste man vara ganska positivt inställd och tro att saker är möjliga. Kanske inte läsa på för mycket. Vi är till exempel inte kemister, men vi kan göra det vi vill med hjälp av experter. Och här gäller det att ha lite tålamod. Svaret kan först vara ”det där går inte”. En vecka senare kan det ha utvecklats till ”man kanske kan göra så här.”.

Jenny Nordberg: – I samarbeten är det är viktigt att hitta de som tror och har energi. Det kan ta tid att träffa dem, men de finns! Att köra på sin grej och inte kompromissa är viktigt, man vinner på det i längden. Med kompromisser hade vi inte haft det förtroende vi har idag. Ett manifest är bra för att ha något att falla tillbaka på.

Text: August Nilsson
Foto: Jenny Ljunggren

Artikeln är publicerad i Magasin NIC #10

Lämna en kommentar

*

Centrum för Publikt Entreprenörskap Glokala Folkhögskolan Folkuniversitetet Malmö Europeiska regionala utvecklingsfonden