Drömmen om den goda affären

Ekolivs på Ronnebygatan 1. Foto: August Nilsson.

Ekolivs varvar försäljning av ekologiska varor med en stor portion »diskbänksidealism«, utan att för den delen höja konsumentmakten till skyarna. Här berättar Lotta Narvehed och Emil Schön om hur deras verksamhet som kooperativ fungerar i vardagen.

På Ronnebygatan 1 i centrala Malmö  ligger en liten butik med namnet »Ekolivs« tryckt med vita bokstäver på skyltfönstret. En stor del av de människor som varje dag passerar affären vet nog om att butiken finns, men få känner förmodligen till varför den finns eller hur den drivs. Många ser kanske inte heller poängen med att ha en liten ekologisk livsmedelsaffär alldeles intill en stor Konsumbutik. Som en ung anarkist sa: »Jag och mina kompisar har inte råd att handla här. Vad är det för skillnad på er och ICA egentligen?« Det kan tyckas vara en banal fråga. Samtidigt öppnar den för ett tillfälle att belysa stora frågor om global livsmedelsproduktion, miljö, kapitalism och demokrati.

Just ICA fungerar som en tydlig jämförelse för att beskriva Ekolivs verksamhet. För det första är Ekolivs, till skillnad från ICA, ett kooperativ. Det innebär att vi medlemmar äger butiken tillsammans. Varje medlems röst är lika mycket värd. Det är vi som bestämmer hur vår butik ska fungera och vilka varor vi ska sälja. Ingen av oss får någon lön och syftet med butiken är inte att gå med vinst, utan att gå runt. Får vi ut någon vinst återinvesteras den i butiken. Som jämförelse ägs ICA till 40 procent av det börsnoterade bolaget Hakon Invest. ICAs vinst under första kvartalet i år var 615 miljoner kronor och pengarna går till stor del till butiksägarna. Exempelvis kunde Rolf Karlsson, ägare till en ICA Maxibutik i Göteborg, för två år sedan plocka ut 17 miljoner kronor i aktieutdelning och ge sig själv en månadslön på cirka 400 000 kronor (SvD 17 april 2012).

Ekolivs på Ronnebygatan 1. Foto: August Nilsson.

Ekolivs på Ronnebygatan 1 i Malmö. Foto: August Nilsson.

Till skillnad från Konsum, som ju också i grunden är ett kooperativ, kräver ett medlemskap i Ekolivs ett aktivt engagemang. Det är ju vi själva som driver butiken, inte några anställda. Ekolivs har heller inget lågprismärke som X-tra för att locka köpare. Vi vill att alla de produkter vi säljer ska vara schysst producerade. Eftersom vi fokuserar på ekologisk mat är miljönyttan viktig för oss. En större livsmedelsaffär kasserar stora mängder mat som närmar sig bäst-före-datumet och de anställda förbjuds ta med maten hem. Så gör inte vi. Vi tar in de mängder vi säljer, vi rear ut mat som är bra men närmar sig bäst-före-datumet och tar hem det som inte går att sälja. Det enda som slängs är frukt- och grönt som börjat mögla. Matresterna går rakt in i Malmö stads biogassystem. Alla förpackningsmaterial från leverantörerna återvinns. Butiken är en lokal kvartersbutik. Genom att gå vid sidan av de stora leverantörerna bidrar vi till mångfalden i livsmedelsutbudet i området kring Folkets Park.

Historia

Ekolivs, eller Ronnebygatans Ekologiska Livs & Boklåda, som butiken egentligen heter, är Malmös, och möjligen landets, till ytan minsta renodlade livsmedelsbutik. Som kooperativ har den drivits sedan 2006. Ronnebygatans Ekolivs kombinerar 2000-talets ökade intresse för ekologisk, vegetarisk och närproducerad mat med klassisk skandinavisk folkrörelseorganisering och folkbildningsambitioner. Allt detta är gulligt paketerat i en kvadratisk butik, en lokal som en gång i tiden fungerade som mejeributik (Som en av grundarna Liv uttryckte det när hon lite drömmande ordnade om på tehyllan: »Det är som ett dockskåp för vuxna«).

Ekolivs kan sorteras in i en tradition av kooperativ organisering där medlemmarna själva engagerar sig i den livsnödvändiga tillgången på bra mat, närmare bestämt bra ekologisk och vegetarisk mat. Butiken är öppen tisdag till söndag och liksom andra kulturinstitutioner som Moderna museet och Liljevalchs håller vi stängt måndagar. Det är öppet sex timmar om dagen och på söndagar tre timmar. Poängen med att ha öppet på helgen är att även medlemmar med åtta till fem-jobb i veckorna ska kunna engagera sig och stå sina pass under helgerna. Det som varje medlem förbinder sig att göra är att stå minst två tretimmarspass i månaden i butiken. Medlemsantalet har pendlat mellan 20 och 40. I april 2012 var antalet aktiva 32. Uppskattningsvis 100 till 150 medlemmar har passerat revy de här åren. Det mesta som hänt i och kring butiken finns inte nertecknat, knappt ens det viktigaste. Det är därför svårt att ge en komplett och i alla avseenden sann berättelse om hur Ronnebygatans Ekolivs kom till, men ungefär så här berättas det att det gick till:

En grupp politiskt engagerade och matintresserade personer i Malmö hade en tid velat gå samman och skapa en inköpscirkel av ekologiska matvaror. Dels för att få ner priset och dels för att utbudet av ekologiska och vegetariska produkter i mitten av 2000-talet inte är jämförbart med det utbud som finns idag, 2012. När förberedelserna pågick som bäst snubblade de tre personerna som var mest drivande i princip över en ekologisk butik som var till salu.

Ronnebygatans Ekolivs hade startats några år tidigare av en kvinna som bodde i huset där butiken ligger. Det var svårt att få någon vettig inkomst ur projektet. Hon sålde butiken till en annan person som fann det lika svårt att leva på en ekologisk mikroskopisk närbutik. Butiken skulle ha stängts ner och experimentet med en ekologisk närbutik på Sorgenfri skulle gått i graven. Men det kunde inte grundarna av kooperativbutiken se hända. Om det inte gick att hålla den igång där, mitt i Malmö, var skulle det i så fall gå? De tre personerna tog ett privat lån och köpte butiken för 60 000 kronor, komplett med inventarier och lager och plötsligt hade de blivit med butik.

Den enda realistiska vägen att driva den var i någon form av gemensam regi. Genom de kanaler de hade och från mun till mun spreds informationen om att ett butikskooperativ skulle dras igång. På bara någon månad hade ett trettiotal personer anmält sitt intresse.

Stadgar skrevs och en organisation skissades upp. Det ska sägas att butiken drogs igång av en skara väldigt föreningsvana personer. Många hade anknytning till syndikalistiska fackföreningen Malmö LS av SAC, andra kom från närliggande aktivistkretsar och hade erfarenhet av organisering. Dessa syndikalister, fredsaktivister, fältbiologer och feminister, varav många demokratiskt drillade på Alternativrörelsens folkhögskola i Färnebo, var väl förtrogna med mötesteknik. De hade realistiska uppfattningar om vad som skulle krävas rent organisatoriskt såväl som visionärt för att driva en egen butik.

I stadgarna skrevs in att butikens syfte är att fungera som inköpare av ekologiska och vegetariska varor. I möjligaste mån skulle dessa även vara rättvisemärkta och närproducerade. Butiken skulle satsa på prisvärda varor och syftet var redan från början att inte bli en delikatessbutik för lyxkonsumtion. I principförklaringen skrevs ett stycke in om att kapitalismen som den ser ut idag inte är ett hållbart ekonomiskt system och att grundläggande förändringar av den krävs för att uppnå ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle. Den politiska dimensionen befästes av att även ge butiken namnet boklåda och att ett litet utbud med halvdussinet boktitlar lades till matutbudet. Det beslutades att medlemmarna skulle få rabatt mot att man engagerade sig i butiken. De tre grundarna utgjorde en styrelse, men strukturen som formades var ändå att de månatliga medlemsmötena fattade alla beslut som inte med självklarhet föll under någon av de fyra arbetsgruppernas, som upprättades, ansvar. Under en period, kanske ett år eller möjligen två, fungerade även en tvärgrupp kallad driftsgrupp, med en representant från vardera av de fyra arbetsgrupperna.

På ruinens brant och tillbaka igen

På många sätt var butiken en framgång (»Det är kul att leka affär«, sa Rebecka när hon vägde upp äpplen som vi fått till skänks av en odlare på Österlen). Medlemmar strömmade till och butiken var i stort sett öppen som den skulle. Den enda egentliga haken, och en ganska stor sådan dessutom, var ekonomin. Butiken läckte som ett såll. Efter de första två åren kunde en förlust på tiotusentals kronor konstateras. Butiken drevs hösten 2009 extremt anorektiskt. De enda inköp som gjordes var veckovisa grönsaker. I övrigt koncentrerade sig medlemmarna på att sälja av det stora lagret av varor som trots allt fanns för att komma ifatt med skulderna. Strategin var lyckosam. Men i kassan var pengarna slut och när januari började fanns inga pengar till att beställa varor. Den månaden uppgick inte försäljningen till mer än 8 000 kronor, trots att butiken höll öppet som vanligt.

Ekolivs hade slagit i botten. Sedan vände det. Utbudet av varor smalnades av och en inventering över vilka varor som gav bäst avkastning rent ekonomiskt gjordes. Krasst uttryckt innebar det tyvärr en förflyttning mot mer tomma kalorier in med mer choklad, pasta och russin, ut med hyllvärmare som vildris, agar-agar-pulver och hampafrön. Bättre rutiner för koll på bäst-före-datum infördes för att minimera svinnet. En ny föreningsrevisor ägnade många timmar åt att tillsammans med ekonomigruppen reda ut den trassliga bokföringen. Trots att 2010 innebar merkostnader i form av fyra katastrofer: två inbrott, ett sönderslaget skyltfönster och ett nytt statligt påbud att köpa en ny och godkänd kassaapparat lyckades föreningen efter en massiv arbetsinsats av medlemmarna vända och göra en vinst. Arbetet med att få in extrapengar genom externa arrangemang har fortsatt. När Feministiskt initiativ höll årsmöte i Malmö våren 2011 stod Ekolivs för maten och i år grillade vi 150 tofukorvar med bröd som vi sålde i samband med Vänsterpartiets första maj-firande. Såvida inget drastiskt otrevligt händer, blir butiken skuldfri inom något eller några få år.

Tidsbristen – den stora utmaningen

Att driva kooperativ kan man göra på många olika sätt, även om principerna om bland annat medlemsägande och medlemsinflytande är desamma. Vi har valt att driva butiken på ideell basis. Det skulle helt enkelt inte bära sig ekonomiskt med anställda. Eftersom vi medlemmar måste ha andra jobb för att försörja oss är det inte alltid helt lätt att hålla butiken konstant bemannad, varken på vardagar (då många av oss arbetar och/eller studerar) eller på helger (då de som arbetar eller studerar i veckorna gärna vill vara lediga). Det är lite ironiskt att vårt största problem, bemanningen av butiken, samtidigt är den viktigaste förutsättningen för att kunna driva butiken i dess nuvarande form. Men på något mirakulöst sätt brukar det ändå lösa sig. Kanske hänger bemanningen mycket på att ett par medlemmar har mycket flexibla tider; Siv, som är pensionär och som bor relativt nära butiken kan ofta rycka in med kort varsel, liksom Linda, som är egenföretagare och jobbar ett stenkast från butiken.

Att vara medlem i Ekolivs innebär alltså att dela med sig en hel del av sin lediga tid, även om inga möten eller butikstider är obligatoriska och ingen ser snett på dig om du inte är så aktiv hela tiden. Bristen på tid är nog vår största utmaning och en vanlig orsak om medlemmar hoppar av. En tidigare medlem, australiern Fred Groom, gjorde en enkät om medlemmarnas engagemang som en del av sin masteruppsats. Av de som svarade nämnde hälften tidsåtgången som en negativ aspekt av medlemskapet. Att driva en butik innebär ganska mycket mer än att bara ta emot och sälja varor i butiken. Förutom att arbeta i själva butiken är varje medlem med i en ansvarsgrupp, antingen ekonomigruppen, inköpsgruppen, butiksgruppen eller i PR-gruppen. I arbetsgrupperna beslutar vi om olika saker som rör just våra respektive områden och utför det arbete som vi tillsammans åtagit oss att göra.

Dessutom finns en styrelse, med en handfull medlemmar, men de bestämmer inte över ansvarsgrupperna, utan ser till att ha ett övergripande ansvar för butiken. I praktiken innebär det mest att styrelsemedlemmarna har koll på alla viktiga papper som vi måste skicka in till myndigheter och andra instanser. De ser även till att nya medlemmar får ett introduktionsmail och uppdaterar medlemslistan. Styrelsen träffas ungefär åtta gånger om året. Själva besluten fattas dock alltid på medlemsmötena, som hålls ungefär en gång i månaden. På medlemsmötena tar vi upp frågor och kommer med nya idéer.

En dag på jobbet

Butiken öppnar klockan 13. Den som öppnar ser till att det är städat och fint, plockar bort frukt och grönt som blivit dålig, går över hyllorna och fyller på, slänger gammalt skräp och hänger ut öppet-flaggan. Tisdagar är den första öppetdagen i veckan. Då kommer en bil med veckans mejerileverans och ofta frukt. Vi har hittat en liten leverantör som kör runt till många skolkök och förskolor i Malmö och som inte har problem att leverera de små mängder vi behöver. Större leverantörer som ICAs Menigo svarar inte ens på våra mail om att bli kund. På morgonen kommer också brödansvarig förbi och lämnar färskt bröd bakat av det vegetariska caféet Chez Madame längre upp på gatan. På torsdagar kommer en ny brödleverans och dessutom kommer Mossagården förbi med prenumererade lådor. Ekolivs samarbetar med det ekologiska familjeföretaget Mossagården och fungerar som utlämningsställe för deras prenumererade matlådor.

Ungefär varannan till var tredje vecka kommer en större leverans med mat- och eller hudprodukter. Då blir det lite mer hektiskt för den som arbetar med att prismärka alla varor. Vi använder klassiska prislappar och har inget digitaliserat lagersystem över huvud taget. (Jag har lagret i huvudet och kan i princip alla bäst-före datumen, svarade Emil i inköpsgruppen på frågan varför vi inte har något datoriserat system). Någon dator finns inte i butiken. Förutom kassapparaten är den enda högteknologi som föreningen står för en radio/cd-spelare och en elektrisk kaffebryggare.

Flest kunder har vi generellt på torsdagar och fredagar inför helgen. Lördagarna och söndagarna är vanligtvis lugnare. Men någon anstormning handlar det oftast inte om. Vi kan ha 10-20 kunder på en dag. Det gör att många medlemmar passar på att studera, jobba eller bara läsa en god bok under arbetstiden. (»Man blir så lugn av att komma hit«, uttryckte Canelle saken).

Vi har några stammisar (Stilige herrn, Citronkvinnan, Flädermannen), men de mest talrika kunderna är faktiskt medlemmar som kommer förbi och handlar.

Det kan också vara skillnad på vad olika personer köper. Medlemmar handlar mer frukt och grönt, mejerivaror och andra basvaror. Förbipasserande är mer sugna på te, choklad och annat godis. På kvällen tar den som jobbat med sig skräp och kompost och går och lämnar kassan till ekonomiansvarig som bor i närheten av butiken.

Vad som står på hyllorna

Vi låter inte konsumenten välja, det är vår butik. Ronnebygatans Ekologiska Livs & Boklåda vill genom sitt exempel visa hur en närbutik med rättvisa och ekologiska varor kan drivas utan vinstkrav och utan att i första hand fylla hyllorna med välkända varumärken från multinationella storföretag. En klassisk kolonialvara som kaffe säljer vi genom stödföreningen K’inal som importerar kaffe producerat utan gifter och till fasta och rättvisa priser från Zapatistsamhällen i södra Mexiko. Varor som är naturliga att producera lokalt som till exempel honung, rapsolja och äppelmust, ser vi till att de lokala producenterna får monopol. Det betyder att vi inte säljer importerad honung från andra länder, hur ekologisk eller rättvisemärkt den än är. Många kunder uppskattar också att vi i möjligaste mån försöker hålla oss till säsongen. De tider på året då det finns svenska grönsaker säljer vi aldrig motsvarande produkt importerad, även om vi många gånger skulle kunna hålla lägre priser genom att göra så. Det är en uttalad önskan från våra medlemmar att vi ska ta ett sådant ekologiskt ansvar. Vi säljer inga tomater vintertid och importerar inga äpplen längre bortifrån än Tyskland.

Flygimporterad mat som sparris från Peru och socker- ärtor från Uganda är helt bannlyst på vår grönsakshylla. Som kund och medlem i Ronnebygatans Ekolivs ska man veta att åtminstone de mest grundläggande miljöhänsyn är tagna innan man går in i butiken för att handla. Men även Ekolivs säljer naturligtvis produkter med högre miljöbelastning. Det är ett dilemma i all daglig- varuhandel att en oproportionerligt stor del av försäljningen sker genom tomma kalorier. Kolonialvaror som Te och choklad, även annat godis, är alltid lättsålt och svinnet till följd av att varorna närmar sig bäst-före-datumet närmast obefintligt. Men däremot är det inte godis och importte som man som ekologisk närbutik helst säljer. Tillfredsställelsen när det kommer in en kund som vill köpa två kilo svenskt vete och vill få det malet i vår bordskvarn är oändligt mycket högre, än den kund som, i ett akut blodsocker- fall, susar in och slänger upp en chokladkaka och en påse lakrits på disken.

Vi säljer även en del hudprodukter, tandkrämer, tvålar och rengöringsmedel. Ibland får vi synpunkter och önskemål från kunder eller tillfälliga besökare i butiken. De flesta av dessa önskemål tar vi med ro. Ibland blir kunder besvikna för att de varor de efterfrågar aldrig beställs. Att vi inte riktigt är så serviceinriktade som en vanlig affär. Någon gång har vi fått kritik för att vi är för kommersiella i vår skyltning, att vi är för mycket affär. Vill man ändra på Ekolivs är det fritt fram att bli medlem och engagera sig, vi springer inte benen av oss för att infria andras idéer om vilka vi borde vara. Vi finns i första hand till för medlemmarna och i andra hand för kunderna, inte tvärtom. Inte heller tillämpar vi någon smörig princip om att kunden alltid har rätt.

Andra modeller

Bitvis är det ett hårt slit att hålla öppet i butiken. Därför har vi diskuterat om det finns andra sätt att bedriva verksamheten. Kanske måste vi skära ner på öppettiderna? Kanske ska vi inte alls ha en butik, utan göra som Københavns Fødevarefællesskab (Kbhff) i Köpenhamn istället? Kbhff är starkt inspirerade av amerikanska Park Slope Food Coop i Brooklyn och fungerar som en gigantisk inköpsgrupp. Trots att föreningen bara funnits i ett par år har den redan drygt 3 000 medlemmar. Kbhff köper in enbart närproducerade, ekologiska jordbruksvaror som körs in till stan en gång i veckan och distribueras till medlemmarna. I stället för att hyra en butikslokal lånar medlemmarna varje vecka nio olika lokaler runtom i stan. Betalningen av varorna sker via ett bankkonto, dit varje medlem för över hundra kronor de veckor de vill hämta ut en grönsakssäck. Enligt de medlemmar som vi talat med blir priserna i föreningen nästan halverade mot att köpa varorna i en vanlig butik. På så sätt har Kbhff skalat bort allt utom själva kärnan i verksamheten – den ekologiska, närproducerade och billiga maten. Medlemmarna behöver också bara ge tre timmar i månaden av sin tid till butiken.

Samtidigt tycker sig Fred Groom se stora likheter mellan Ekolivs och en inköpsgrupp som Kbhff. I sin uppsats »Alternative Food Networks and Economic Diversity in the Malmö Ethical Foodscape« skriver han: »Ekolivs is a unique enterprise which in some ways is more similar to a food buying group than a shop.« Men till skillnad från Kbhff har vi på Ekolivs mycket lite kontakt med producenterna av den mat vi säljer. Vårt fokus är i stället på kontakten mellan medlemmarna, påpekar Fred: »…the connection between consumers and producers is mi- nimal, but what is significant is the close connection of consumers to each other, forged through managing the project collectively.«

Butiken som mötesplats

Även om vi blev djupt imponerade av Kbhff vid vårt studiebesök förra året är det inte säkert att det är den vägen som Ekolivs bör gå. En av Ekolivs styrkor är just den fysiska platsen, som är minst lika viktig som de varor vi säljer. Butiken fungerar som en mötesplats för oss medlemmar och andra intresserade kunder och grannar. Dessutom ett bevis på att idén om att en medlemsägd, kooperativ liten kvartersbutik som enbart säljer ekologiska varor lyckas gå runt.

Det är lite som en utopisk idé som faktiskt fungerar: Man kan driva en butik utan vinstintresse och dessutom ha trevligt under tiden. Butiken fyller också en viktig social roll och en känsla av sammanhang för medlemmarna. En plats att introduceras till Malmö (»Jag gick på ett infomöte redan första dagen efter att jag flyttat ner från Göteborg«, sa Kajsa som ganska snart hamnade i styrelsen).

Genom åren har vi också haft många medlemmar med internationell bakgrund, ofta studenter. Danmark, Tyskland, Spanien, England, Kanada, Belgien, Holland, Iran och Japan är länder som är, eller har varit, representerade i butiken. Ekolivs är en dynamisk och föränderlig organisation där diskussionen om vad vi vill ständigt förs. Att gemensamt ta ansvar för en butik och tillsammans lösa de problem och situationer som uppstår har skänkt en enorm tillfredsställelse och stolthet hos föreningens medlemmar. En skola i demokrati och engagemang. (»Gå med i Ekolivs, Ekolivs är bäst!«, sa Hilda för att uppmuntra en intresserad besökare att bli medlem i butiken. Det lyckades.)

Ekolivs kan också ses som ett till stor del egoistiskt projekt. Vi tror inte att vår lilla butik kan förändra världen, att Lidl försvinner och att hela jordens befolkning snart kan få äta obesprutad mat. Vi tror att vi är en liten butik som säljer ekologiska varor till så bra priser som möjligt. Och just nu räcker det långt. Kanske kan även en egoistisk dröm om den goda affären inspirera andra att dra igång andra projekt som bidrar till att våra utopier hålls vid liv, även i dessa apokalyptiska tider med miljöförstöring, ohejdad kapitalism och ekonomiska kriser? Vi hoppas så klart det. Hur vi kommer att utvecklas inom den närmaste framtiden återstår att se.

Text: Lotta Narvehed & Emil Schön

Texten utgör ett kapitel i antologin ”Fördomar, form och framtid – reflektioner om kooperation från unga politiker och kooperatörer” som gavs ut av Sektor3 2012 (red. Hannah Ohm & Per Eklund). Ladda ner antologin som pdf.

kap9_ekolivs

Lämna en kommentar

*

Centrum för Publikt Entreprenörskap Glokala Folkhögskolan Folkuniversitetet Malmö Europeiska regionala utvecklingsfonden